How to Lose A Guy In 10 Days - Kapitel 3
2013-01-14 @ 
19:30:30
"Are you nervous?", frågar Jenna med ett flin och jag kollar på henne.
"About what?", frågar jag en aningen dumt.
"The date of course, silly.", fnissar hon men jag skakar på huvudet.
"Not really, it's not like I'm into him."
Jag drar på mig skinnjackan över mina bara armar.
"You really gonna look like that..?", frågar hon lite skeptiskt.
"Hey,first of all - it still looks good. Second - it's the point, I'm not suppoed to look all fab.", flinar jag och hon skrattar till och nickar.
"You're right, sorry."
"Hey,first of all - it still looks good. Second - it's the point, I'm not suppoed to look all fab.", flinar jag och hon skrattar till och nickar.
"You're right, sorry."
Jag nickar och snurrar ett varm runt och kollar på mig själv i helkroppsspegeln.
"Is it too bad..?", mumlar jag och hon skakar på huvudet.
"No, I like it, just not the typical date outifit.", ler hon.
Jag ska öppna munnen för att svara när jag hör någon tutar utanför fönstret.
"It's him!", utbrister Jenna som utan att jag märkt något börjat kika ut genom gardinerna.
Jag skrattar åt hennes "spionerande" och tar tag i min handväska.
"Well, good luck, love.", ler Jenna och ger mig en peppande kram.
"Thanks, I'll call you!", ler jag och besvarar kramen innan jag stiger ut ur huset.
Jag går mot den svarta, lackade bilen som Harry står lutad mot med armarna i kors.
"Wow, looking good, beautiful.", ler han och blinker flörtigt med ena ögat.
"Thank you, Harry.", ler jag innan jag hoppar in i bilen och han joggar runt och sätter sig bakom ratten.
+
"What would you like to order?", frågar kvinnan vänligt och kollar emellan mig och Harry.
"Just a coke please.", ler jag och hon nickar.
"Alrighty.", ler hon och skriver ner min beställning innan hon vänder blicken mot Harry. "And you?"
"I'll just take a diet coke.", säger Harry och hon nickar innan hon försvinner.
Jag trummar med fingrarna på bordet och Harry granskar mig.
"So what do you work with?", frågar han och ler ett charmigt leende.
"Writing.", besvarar jag med en uttråkad röst och han nickar.
"Ahh, are you an author?"
"Uh, yeah.. Something like that."
Han nickar och snart kommer våran servitris tillbaka med våra drickor; "enjoy, we'll take your orders soon."
Jag nickar och sedan "råkar" jag stöta till glaset så det välter och all dricka åker ner på Harry's byxor.
"Geeez, I'm so sorry!", utbrister jag.
"Shit.", svär han tyst och tar en servett.
"I'm so sorry, oh god. But it wasn't my fault you decided to sit right there..."
Han höjer blicken och glor surt på mig; "are you blaming this on me?!", ryter han så jag rycker till.
Att hon skyllde att det var jag som satt i vägen gjorde mig förbannad.
"Are you blaming this on me?!", ryter jag och ser hur hon rycker till av kraften i min röst.
Jag harklar mig och kommer ihåg vadet, jag får inte skrämma iväg henne.
"Uhm, sorry, you're right, I was in the way. It's okey, love.", ler jag och hon ger mig en förvånad blick.
"What..?", frågar hon förvirrat.
"What..?", frågar hon förvirrat.
"I said that you're right, everything was my fault. I'm so sorry, I should have moved."
Hon ser mer chockad ut än förvirrad. Jag ler lite smått och hon ger ett osäkert leende tillbaka.
"Buy your lap is all wet!", säger hon högt så att folk vrider på huvudena för att kolla på oss.
"Let's just go.", harklar jag mig och reser mig upp.
"Why? I'm having a great time here!"
Jag suckar och drar henne i armen så hon motvilligt ställer sig upp.
"Where are we going?", frågar hon nyfiket.
"Home.", muttrar jag. "It's already late."
Hon ger mig ett svagt leende, ser nästan ut som ett flin - men vad hade hon att flina åt?
+
Jag parkerar utanför hennes hus och hon ler mot mig.
"Well I'm sorry about your pants but you know, maybe you'll get used to it after we have our kids or something.", fnissar hon och jag blir lite stel.
"It's okey, love.", säger jag och ger henne ett busigt flin.
"Well, bye!", fnissar hon och rusar iväg.
Jag kollar förskräckt efter henne, snackade hon seriöst om barn? Som hon och jag skulle ha? Hon skrämde mig, vem nämner barn på första dejten?! Jag tuggar löst på underläppen samtidigt som jag ser henne stänge dörren efter sig och sedan åker jag hem, fortfarande i chock efter hennes ord.
Jag sätter mig i soffan och placerar laptopen i knäet. Jag antecknar dagens date och skriver tydligt vilka tabbar jag gjort med mening och hur Harry reagerat. Det konstiga var bara att han inte alls reagerat som jag trott. Och han bara log ett busigt leende när jag nämnt barn på första dejten. Om jag hade varit en kille hade jag nog blivit totalt avskräckt och raderat tjejen från mitt liv men... Harry bara log som om det hände ofta. Jag lutar huvudet tillbaka och låter ett tyst stön lämna mina läppar - redan nu har jag förstått att det här kommer bli svårare än jag trodde.
8 kommentarer för nästa :D <3
"Are you nervous?", frågar Jenna med ett flin och jag kollar på henne.
"About what?", frågar jag en aningen dumt.
"The date of course, silly.", fnissar hon men jag skakar på huvudet.
"Not really, it's not like I'm into him."
Jag drar på mig skinnjackan över mina bara armar.
"You really gonna look like that..?", frågar hon lite skeptiskt.
"Hey,first of all - it still looks good. Second - it's the point, I'm not suppoed to look all fab.", flinar jag och hon skrattar till och nickar.
"You're right, sorry."
"Hey,first of all - it still looks good. Second - it's the point, I'm not suppoed to look all fab.", flinar jag och hon skrattar till och nickar.
"You're right, sorry."
Jag nickar och snurrar ett varm runt och kollar på mig själv i helkroppsspegeln.
"Is it too bad..?", mumlar jag och hon skakar på huvudet.
"No, I like it, just not the typical date outifit.", ler hon.
Jag ska öppna munnen för att svara när jag hör någon tutar utanför fönstret.
"It's him!", utbrister Jenna som utan att jag märkt något börjat kika ut genom gardinerna.
Jag skrattar åt hennes "spionerande" och tar tag i min handväska.
"Well, good luck, love.", ler Jenna och ger mig en peppande kram.
"Thanks, I'll call you!", ler jag och besvarar kramen innan jag stiger ut ur huset.
Jag går mot den svarta, lackade bilen som Harry står lutad mot med armarna i kors.
"Wow, looking good, beautiful.", ler han och blinker flörtigt med ena ögat.
"Thank you, Harry.", ler jag innan jag hoppar in i bilen och han joggar runt och sätter sig bakom ratten.
+
"What would you like to order?", frågar kvinnan vänligt och kollar emellan mig och Harry.
"Just a coke please.", ler jag och hon nickar.
"Alrighty.", ler hon och skriver ner min beställning innan hon vänder blicken mot Harry. "And you?"
"I'll just take a diet coke.", säger Harry och hon nickar innan hon försvinner.
Jag trummar med fingrarna på bordet och Harry granskar mig.
"So what do you work with?", frågar han och ler ett charmigt leende.
"Writing.", besvarar jag med en uttråkad röst och han nickar.
"Ahh, are you an author?"
"Uh, yeah.. Something like that."
Han nickar och snart kommer våran servitris tillbaka med våra drickor; "enjoy, we'll take your orders soon."
Jag nickar och sedan "råkar" jag stöta till glaset så det välter och all dricka åker ner på Harry's byxor.
"Geeez, I'm so sorry!", utbrister jag.
"Shit.", svär han tyst och tar en servett.
"I'm so sorry, oh god. But it wasn't my fault you decided to sit right there..."
Han höjer blicken och glor surt på mig; "are you blaming this on me?!", ryter han så jag rycker till.
Att hon skyllde att det var jag som satt i vägen gjorde mig förbannad.
"Are you blaming this on me?!", ryter jag och ser hur hon rycker till av kraften i min röst.
Jag harklar mig och kommer ihåg vadet, jag får inte skrämma iväg henne.
"Uhm, sorry, you're right, I was in the way. It's okey, love.", ler jag och hon ger mig en förvånad blick.
"What..?", frågar hon förvirrat.
"What..?", frågar hon förvirrat.
"I said that you're right, everything was my fault. I'm so sorry, I should have moved."
Hon ser mer chockad ut än förvirrad. Jag ler lite smått och hon ger ett osäkert leende tillbaka.
"Buy your lap is all wet!", säger hon högt så att folk vrider på huvudena för att kolla på oss.
"Let's just go.", harklar jag mig och reser mig upp.
"Why? I'm having a great time here!"
Jag suckar och drar henne i armen så hon motvilligt ställer sig upp.
"Where are we going?", frågar hon nyfiket.
"Home.", muttrar jag. "It's already late."
Hon ger mig ett svagt leende, ser nästan ut som ett flin - men vad hade hon att flina åt?
+
Jag parkerar utanför hennes hus och hon ler mot mig.
"Well I'm sorry about your pants but you know, maybe you'll get used to it after we have our kids or something.", fnissar hon och jag blir lite stel.
"It's okey, love.", säger jag och ger henne ett busigt flin.
"Well, bye!", fnissar hon och rusar iväg.
Jag kollar förskräckt efter henne, snackade hon seriöst om barn? Som hon och jag skulle ha? Hon skrämde mig, vem nämner barn på första dejten?! Jag tuggar löst på underläppen samtidigt som jag ser henne stänge dörren efter sig och sedan åker jag hem, fortfarande i chock efter hennes ord.
Jag sätter mig i soffan och placerar laptopen i knäet. Jag antecknar dagens date och skriver tydligt vilka tabbar jag gjort med mening och hur Harry reagerat. Det konstiga var bara att han inte alls reagerat som jag trott. Och han bara log ett busigt leende när jag nämnt barn på första dejten. Om jag hade varit en kille hade jag nog blivit totalt avskräckt och raderat tjejen från mitt liv men... Harry bara log som om det hände ofta. Jag lutar huvudet tillbaka och låter ett tyst stön lämna mina läppar - redan nu har jag förstått att det här kommer bli svårare än jag trodde.
8 kommentarer för nästa :D <3
Kommentarer
Postat av: Sara
Bra :D
Postat av: Alexandra
Mer! :D
Postat av: Julia
Meeera :D
Postat av: Jannice
love it.
Postat av: jonna
Mer :)
Postat av: Louise
MER FOR GOD SAKE! :D
Postat av: K
Braaaa! :D
Postat av: Amanda :)
Mer :)
Postat av: Lisa
Meer!
Postat av: Anonym
Jätte bra!
Trackback